"Många journalister lever i tron att om de får kritik från båda håll, så är det ett bevis för att de är opartiska eller neutrala som vissa säger. Ett ganska billigt journalistknep, som om korsande giftpilar skulle justera, rätta till, garantera sanning.
Det enda sanning jag ser just nu är en monumental monopolisering av lidandet, som speglar sig i en bottenlös avsaknad av empati"
@rasmusfleischer Jag har svårt att ta någon på allvar som fortfarande tror på en tvåstatslösning, måste jag erkänna. Det har blivit uppenbart att om det någonsin var tänkt som ett faktiskt alternativ från Israelsk sida (och inte bara en förhalningstaktik) så var det i en Sydafrikansk bantustanmodell. Ingenting som höll (eller var tänkt som en lösning) där, och ingenting som kommer att fungera i apartheid-Israel. Den enda lösningen är en gemensam, demokratisk, stat. @laxsill@Flamman
@rasmusfleischer Det stora svagheten i texten som jag ser det, är just att den enda möjliga lösningen: en gemensam stat, i stort sett ignoreras, eller i alla fall ses som en avlägsnare utopi än en tvåstatslösning, och motställningen i slutklämmen blir istället mellan en omöjlig tvåstatslösning eller en oacceptabel etnisk rensning. @laxsill@Flamman
@laxsill@rasmusfleischer@Flamman med tanke på att hon tar 'from the river to the sea' som en anledning att inte demonstrera mot ett pågående folkmord så vette kulan
@pettter@rasmusfleischer@Flamman Jag förstår irritationen, men jag tror inte att det är så centralt för texten som du tror, och även om jag har svårt att ta tvåstatslösningen på allvar tror jag inte att man behöver avfärda alla som tror på den per se. De som tror på tvåstatslösningen är nog mer lättövertygade än de som tror på fel typer av enstatslösningar.