Jag skrev ut mig en bra bit innan Leo. De är med i frikyrkan och det slutade jag vara vid ca 31. Det i sig är inget hinder till att vi skulle kunnat vara vänner ändå. De är inte såna ”religösa typer”. Jag tror det blir hela paketet, som gjort att jag även sökte mig bort från mitt homo-gäng. Deras världar rymde inte längre mig. Jag var till slut pusselbiten som inte passade, i båda gängen. I slutänden var det lugnare att vara ensam. Det skavde minst. Sorgen var så stor ändå. Bara i sig själv.